Jag är en ensam själ som vandrar runt på jorden utan framtidsplaner. Så känner jag mig. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra när det här jobbet är slut. Det jag vet är att jag inte vill fortsätta inom samma område, kan vara kul en period men jag skulle definitivt inte klara av att arbeta med det restan av mitt liv.
Såå vad vill jag göra...det som intresserar mig lite ändå är faktiskt Au-pair. Vill bort från Sverige ett tag, kanske ett år eller något. Men morsan bara pratar om hur farligt det kan vara, allt kan vara farligt. Egentligen så skulle jag helst bara vilja åka jorden runt och se saker, göra saker vara med om saker, men sånt kostar pengar och så mycket pengar har jag tyvärr inte.
Folk säger att jag kan välja att plugga något, men det kan ju bli svårt när man inte vet vad man vill göra. Ska jag liksom sitta och slösa bort ett år på studier som jag troligtvis inte komma att använda i framtiden?? Visserligen är det väl bra med högskolepoäng men det intresserar mig inte nu.
Hatar när folk frågar vad jag ska göra till hösten, låt mig vara för guds skull! Jag hittar väl på något så småning om. Nu låter jag som en barnrumpa, men att tjata på mig gör mig bara irreterad och anti. Det gör mig ledsen att jag inte vet vad jag vill eller ens är kapabel till. Borde bete mig mer vuxen och ta tag i jobbgrejen på allvar, men all min ork och lust försvinner när jag sätter mig och letar jobb på nätet. Får en sån här känsla av att jag ändå inte kommer att få något jobb och själva grejen att söka känns så jäkla tungt. Jag är ju för guds skull snart 20 år, jag borde ha lite planer i livet. Sen tror jag också att även om jag nu är 20 så är min hjärna typ två-tre år yngre. Jag beter mig liksom inte som en 20-åring. Tror det är det som gör att allt blir så jobbigt för mig.
Helst så skulle jag vilja ha ett eget litet gulligt café någonstans, men de känns som något som bara förblir en dröm.
Jag går runt varje dag och känner mig totalt värdelös och ensam. Snälla mig en lott med miljonbelopp på så jag kan leva ut min dröm. Haha..om det vore så enkelt.
A ja, nu ska jag väl gå till baka till den tråkiga vardagen.
blablabla