Jag började klistra in lite bilder i mitt album, då jag hittade
min gamla dagbok. Öppnade den och började läsa igenom.
Ush blev tårögd av att läsa allt. Läsa om allt det jobbiga, om kärlekar och vidare. Tyvärr så tror jag bara att jag har en av mina dagböcker kvar, vilket är lite synd.  Plötsligt så dyker alla de dåliga minnerna upp, sånt som man bara vill lägga bakom sig. Man fick sig också ett gott skratt när man läste om killar man gillat, sånna man inte kan första att man vart kär i en gång. Men det kändes också skönt att läsa igenom det, skönt att veta att man nu har vuxit upp och kan göra förändringar i sitt liv. Självklart är det mycket som inte har förändrats. Tänker inte avslöja innehållet i dakboken, för en dagbok ska hållas hemlig. Kan säga att mitt liv inte varit särskillt lyckligt enligt den. Majoriten av sidorna består nämligen av "jag mår så himla dåligt"-tankar. Det positiva är att jag har överlevt, jag har klarat mig fram i livet, trotts allt det negativa.Nu så är jag mer eller mindre vuxen och kan bestämma själv hur jag vill leva. Visst känner jag mig fortfarande ensam, svag och osynlig ibland, men livet går vidare. Livet går ut på att försöka överleva och det tänker jag fortsätta med. Folk kan säga och tycka vad de vill om mig, jag tänker inte bry mig. Från och med nu, tänker jag leva som jag vill leva. Tänker försöka göra någonting av mitt liv, som en revanch.