Igår kväll när jag var påväg hem till syrran, så gick jag och oroade mig för att bli rånad, misshandlad eller liknande. Det finns nämligen ett ställe i handen där det brukar inträffa mycket sådant, speciellt kvällstid. Och självklart var jag tvungen att ta den vägen.På avstånd vid det stället så fick jag syn på någon som ligger på marken och spretar, min första tanke "en fullgubbe". När jag kommer närmare så såg jag att det faktiskt var en ung mörk kvinna, som verkade ha råkat ut för något. Hon skrek "hjälp mig" men folk bara gick förbi, och det värsta var att jag var en av dem, en som bara gick förbi. Jag mår psykiskt dåligt på grund av detta. Jag borde ha agerat annorlunda. Jag ville så gärna gå fram och fråga vad som hade hänt och hjälpa henne, men något hindrade mig. Tänk om det hade varit jag. Neh fy, vilken dålig människa jag är. Som tur såg jag flera som tog upp sina mobiltelefoner och förhoppningsvis larmade 112.  Tyvärr så var det så att jag hade grymt bråttom, en grymt dålig anledning, jag vet och så var det mörkt och jag antar att jag blev en aning rädd.Hon kanske hade blivit misshandlad eller liknande, för på avstånd låg hennes mobiltelefon och ett paket cigaretter. Jag hade så svårt att få det ur huvudet igår, och det är svårt även idag. Jag vill spola tillbaka bandet och agera annorlunda. Fy vilka kräk till människor vi är, vi som bara går förbi. Vi som är rädda för vårt eget skinn. Vi som säger att man självklart skulle agera om något sånt hände, men när det väl kommer till kritan inte gör det.
Jag är inte speciellt troende, men efter det så gick jag och tänkte att gud eller något säkert skulle straffa mig för detta, för att jag inte gjorde något.