.
Tror att kärlek bara är vissa inbilade känslor som man får. Sådant som känns bra för stunden. För om vi ser oss omkring så finns det skilsmässobarn överallt. Folk gifter sig, men tillslut så kommer de att skilja sig. Varför? Jo för att det finns ingen kärlek! I filmer lever de lyckliga i alla sina dagar, men det är i filmer det. I verkligen är det annorlunda. "Kärlek" slutar oftast i hat eller sorg, så varför ge sig in i sådant? Om man nu säger att man vill leva tillsammans med något resten av ens liv, hur kommer det då sig att man kan tappa känslor för personen?
Och ni som tror att det finns någon för alla där ute, tror att ni har fel.
Du, jag har vart ganska emot Kärlek förut, har alltid sagt att riktig kärlek inte existerar, men upplev den känslan först innan du säger något, Jag tror på att kärlek kan hålla, om båda två verkligen VILL...
Kärlek är som att gå in i en minipsykos. Kärlek är inte bara känslor, det är mycket biologi. Kärlek är intensivt så det är nog inte konstigt att den ofta tar slut...
Men för att vara positiva kan vi ju tänka såhär - vänskapskärlek tar så sällan slut, varför måste parkärlek då göra det?
Men det är svårt, så svårt...
Anonym: ja du har rätt med det där om att jag borde uppleva den känslan innan jag säger något. men dsom det ser ut nu så har jag svårt att tro på det där. Tror att det är svårt för båda partnerna att ha kvar de där känslorna en bra tid bara.
Vic my darling: jo jo, men det slutar bara med att man blir sårad i slutänden.
Det var en svår fråga det...men jag tror att det beror på att de känslorna man får för "den där killen/tjejen" blir så extremt starka till en början. Men jag tror inte riktigt att de är samma typ av känslor.
Ja mkt svårt :/
det var jag som skrev, jag glömde bara att skriva namn, men jaa det sant, jag tror faktiskt också att dte är svårt att hålla ihop det längre än man själv vill
