...
Jag är trött på; vädret, människor som inte har tid, att leta jobb, att inte få något jobb, att det verkar gå lättare för alla andra, att känna mig underlägsen, att ALLTID behöva laga mat, städa mm, att vara fet och ful, att jag är så himla lat,att ALLA måste vara så himla kära hela tiden, att inte kunna finna kärleken, att jag måste vara så JÄVLA kräsen, att bo på ön, min jävla frisyr. Jag är deprimerad och folk bara tjatar hur det går med jobbsökandet, för guds skull, jag klarar inte det här själv. Jag vill bara kura ihop mig i ett hörn och stanna där resten av mitt liv. Jag trodde att jag skulle ha styrka att kämpa mig uppåt, men nu vet jag att jag inte har det.
Nu så ska jag gå och laga mat till min husbondde, hahha det är skrattretande! Vill inte vara en piga längre, men har inte mod nog att säga det. Jag vill inte såra någon.
Men nu får du väl ge dig! Sluta upp med det där, det är ingen annan än du som tycker så. Du bara får dig själv att må sämre, och det är det sista vi vill. Tänk istället att du idag är just där du ska vara. Tänk att det bara är ett steg i utvecklingen. Du vet inte vart du ska, det får ödet bestämma. Var poetisk :P
Gilla läget även om det suger. För det blir bara sämre ju mer man klagar och ju fler fel man hittar.
O för guds skull, klaga inte på frisyren.. du passar jättebra i den och var jättesöt när du hade uppsatt hår.
Våga drömma
"Skriv en uppsats om dina drömmar." Den uppgiften har många skolelever fått genom åren, och så även Tommy som gick i en liten byskola någonstans i Sverige på 50-talet.
Tommy hade mycket att drömma om, med väldigt lite att bygga sina drömmar på. Hans familj var fattig och hade fått flytta ofta eftersom de var tvungna att flytta dit där Tommys pappa kunde få arbete. Så Tommy hade få riktiga vänner och var hopplöst efter i skolan. Men drömmar hade han.
Den här kvällen slet Tommy hårt med sin uppsats. "När jag blir stor ska jag bli konstnär och bo i en stuga på landet som jag själv har byggt." Tommy ritade noggranna skisser över hur huset skulle se ut, och han var mycket stolt när han dagen efter lämnade in sin uppsats till läraren.
Tre dagar senare fick han tillbaka uppsatsen med ett stort rött C uppe i hörnet. Lägsta möjliga betyg! När lektionen vad slut gick Tommy fram till läraren och frågade varför han fått ett C på sin uppsats.
"Det här är en helt orealistisk dröm för en grabb som du. Du är fattig, saknar nästan helt utbildning, har ingen konstnärlig begåvning och vet ingenting om att bygga hus. Om du skriver om uppsatsen med en mer realistisk dröm, så ska jag ompröva betyget."
Tommy visste inte vad han skulle göra. Han funderade hela vägen hem, och på kvällen innan han skulle somna frågade han sin pappa vad han skulle göra. Pappan slog sig ner på Tommys sängkant och tittade allvarligt på honom.
"Det är din dröm Tommy", svarade han. "Det är du som måste bestämma hur viktig den är för dig."
Nästa dag lämnade Tommy in samma uppsats igen. "Du kan behålla betyget så behåller jag min dröm."
Trettio år senare berättade Tommy den här historien för tjugo barn som kommit på besök för en veckas målarkurs.
"Det här berättar jag för er eftersom ni nu sitter i huset på landet som jag själv har byggt, och i morgon ska jag visa er utställningen med tavlor som jag har målat. Om ni tittar ovanför den öppna spisen så ser ni min uppsats inramad. Den påminner mig om att jag inte ska ge upp mina drömmar. Och ni ska inte heller låta någon stjäla era drömmar."
(Ur samlingsvolymen "Det är aldrig kört")
Kram!
Jag förstår att allt känns kasst. Du vet att du varken är ful elle fet, du vet att du är söt och att du är normalviktig, men jag förstår att du känner dig ful och fet. Att du känner dig så beror ju på att du inte mår bra, och att du inte mår bra beror på att du inte trivs med din livssituation.
Om jag bar inne på någon lösning så skulle jag ha sagt det till dig för längesen. Jag vet inte hur du ska göra, CC. Jag tror fortfarande på att du ska hitta något som du vill plugga till och sedan flytta. Men endast du gör dina val!
