Genom alla dessa år så har man gått och skaffat sig en drös med vänner, okej nu ska jag inte överdriva. Men jag har en del som jag verkligen bryr mig om och det jobbiga nu är att man växer ifrån varandra. Det är liksom inte som förr, då när man träffades i skolan eller om helgerna. Så blir det också så jobbigt, för det känns som det bara är jag som vill ha kontakt med vissa av mina vänner. De är nämligen väldigt dålig på höra av sig. Känns som om det bara är jag som hela tiden tar och lyfter på luren och försöker bestämma något. Sen när man väl tror att man har bestämt något, så "pang" blir det plötsligt ändringar och vi ses istället inte alls. Jag vet att det har man att man blir vuxna, men ska jag vara ärligt så är det en dålig ursäkt! Detta är antagligen en del av livets stor cirkel, blablabla, men det suger verkligen. Jag vill inte förlora mina vänner! Ibland så känner jag liksom att jag vill spola tillbaka tiden så att det kan vara som förr. Däremot så vet jag att vissa av de vänner som jag har idag, kommer jag ha för resten av mitt liv. Det är jag grymt glad för. Jag pekar absolut inte ut någon speciell i dessa  rader, men jag förstår, livet är så. Man hittar nya vänner, flyttar, bildar familj och jobbar så att man knappt har tid för annat. Ärligt, vilket liv man lever!!
Eftersom det känns som om jag håller på att förlora en del av mina vänner så känner jag mig mer och mer ensam. Jag kanske måste ta och försöka skaffa mig ytterligare vänner, men det är ju svårt asså. Är ju knappast så att man möter nya vänner på bussen eller liknande. Skulle då vara om man pluggade eller jobbade.

På tal om pluggande så tror jag att jag vill börja någon typ av designprogram till våren. Skulle faktiskt kunna tänka mig webbdesign.

Känner dock att det är något som jag måste göra innan, vet inte riktigt...