.
Asså jag är både ledsen och besviken på min syster just nu. Som jag sa så var jag rädd för att fråga om jag fick sova där och jag borde aldrig gjort det. Hon tror att jag då kommer att fortsätta komma dit och bo. Jag vill ju bara inte vara ensam över helgen. Det känns extra jobbigt eftersom det är alla helgona helgen, är liksom uppskrämd. Får stänga in mig på rummet hela helgen. Hos familjen tänker jag inte sova, där känner jag mig inte alls välkommen efter att morsan sparkat ut mig. Jag praktiskt taget hatar den här ön nu. Jag klarar verkligen inte med ensamheten längre. Sen så är det någon som ringer till mig hela tiden, vill inte svara eftersom det är ett konstigt nummer, alltså inte något vanligt.
Kommentarer
Postat av: Malin Ljunglöf
Du får vara besviken, men nu har du sovit i min lägenhet i 2 helger i rad (o detta skulle bli 3:e) och det är alltid samma andledning -> du vill inte vara ensam på helgen. Jag känner att du tar för givet att jag ska säga ja varje gång du vill sova här, för du har "ingen annanstans att ta vägen", som du brukar säga. Men bernts lägenhet står tom (o den duger att sova i), o du har ett eget rum på mejselgränd. Det är bara att fråga snällt o bete sig som folk, så ska du se att du får sova där flera gånger. Så skärp dig! Du har ingenting att vara besviken över. Skyll dig själv om du är kräsen.
Trackback
